Värvningen skedde i hemlighet i Finland, och manskapet flyttades över finska västgränsen via Sverige till Tyskland. De bildade den kungliga preussiska 27. Jägarbataljonen, och den deltog 1916-1917 med den tyska armén i striderna på östfrontens norra del. I Finland kallades dessa ca 2.000 man helt enkelt för jägare, och redan år 1918 fick de rätt att framför sin militärgrad använda ordet jägare. Jean Sibelius komponerade jägarmarschen till deras ära och Heikki Nurmio skrev texten.

Efter det Finland blivit självständigt införlivades bataljonen i februari 1918 till den finska armén och samtidigt fick den i Libau en egen fana. Fanan som påminner on Finska Gardets fana har i hörnen preussiska örnvapen och i mitten Finlands lejonvapen.

Många av jägarna förblev militärer och de var under vinter- och fortsättningskriget armekårers, divisioners och regements-chefer.

Överbefälhavare 1918 | Högkvarteret 1918 | Senaten i Vasa | Hannes Ignatius  | Martin Wetzer | Harald Hjalmarson | Ernst Linder | Gösta Theslöf | Jägarna | S:t Petersburgsfrågan | Förhållandet till Tyskland | Frihetskorset | Öst-karelen-frågan | Nylands dragonregemente | Granriset | Finlands flagga | Den svenska brigaden | Skyddskårerna | Jägarkonflikten | Heikki Kekoni | Frågan om rödgardistfångarna | Wilhelm Thesleff   | Aarne Sihvo | Rudolf Walden  |  Luftvapen | Den röda och vita terrorn | Den stora paraden 16. 5. 1918 | Ålandsfrågan | Monarkin | Mannerheims avgång

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK