Rysslands kejsare råkade i gräl med Storfurstendömet Finland vid sekelskiftet 1800-1900 om i vilken grad kejsaren hade rätt att tillämpa Rysslands lagstiftning i Finland utan de finska statsorganens medgivande.

Då kejsardömet på hösten 1905 vacklade måste Nikolai II ge vika och inte tillämpa rikets lagar i Finland. Riksdagen som han då sammankallade påbörjade behandlingen av riksdagens förnyande och demokratisering.

Denna riksdag (1905-1906) var den sista, där folket representerades av fyra ständer och där rösträtten inte var allmän och likvärdig. Mannerheim deltog i riksdagen i det adliga ståndet som huvudman för sin friherrliga släkt. Reformförslaget som utarbetats för riksdagen utgick från att folket skulle välja vid allmänna, likvärdiga och hemliga val en riksdag. Mannerheim var något skeptisk visavi reformens snabbhet, men han hade varit tvungen att resa till S:t Petersburg i tjänsteärenden när reformen godkändes i maj 1906. Alla ständer godkände reformens princip. T.o.m. adeln godkände den efter röstning 100-8.

Adeln | Familjen | Riksdagen år 1906

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK